Blickarna tillbaka på 70-talet

Niklas är snart fyrtiosex år och jobbar som lärare på Lärcenter i Forshaga. Vi sätter oss i solskenet som strålar in i rummet vid ett bord nära de stora fönstren i lärarrummet, en svag doft av nygjort kaffe känns i luften, han rör om kaffet med teskeden och stoppar en wafer i munnen innan vi börjar intervjun.

Hur var skolan på din tid?
- Jag minns knappt min skolgång, säger han och småler. Det kanske var lite strängare och det var väldigt få elever som skolkade. Själv har jag inget minne av att jag skolkat. Fast kom man försent till lektionerna så skämdes man. Jag gick bara till skolan för att göra det jag skulle, jag hade all min fokus på fotboll. Trodde aldrig att jag skulle bli lärare, berättar Niklas och småskrattar.

Vad hade man på sig?
Niklas skrattar och utbrister:
- Nu kommer en roligare fråga. Han tar en liten klunk av kaffet och börjar sedan berätta.
- Under 70-talet klädde man sig i utsvängda byxor, morsan sydde fast gardinbollar på byxorna som dinglade, säger han och tittar upp i taket. Det var mycket orange och brunt, och man hade även manchesterbyxor. Platåskor, speciellt träskor med platå var populärt. Han skrattar och tilläger att man knappt kunde gå i dem. Alla kom till skolan i träskor fast det gör man inte längre, det var också populärt med cowboystövlar med stålklack, ja man såg inte klok ut, säger Niklas och skrattar. Hade man keps eller mössa på sig så blev man töntig, inte ens på vintern så hade man något på huvudet, hade man inte något på huvudet under vintern så blev man betraktad som tuff, berättar han och tar några klunkar av kaffet.
- Sedan kom 80-talet, då skulle man klä sig som antingen en hårdrockare eller en syntare! Jag var nog mer syntare än hårdrockare, tilläger han och flinar.
Man slingade håret och det var spikes, alla var klippta på ett visst vis…

Hur var det med kroppsidealen?
Han tittar upp i taket och tänker lite innan han småler och säger:
- Jag tror inte att man tänkte på det, inte alls lika mycket som idag.
Han tar en till wafer och säger sedan:
- Det är inte direkt något jag har ett minne av.

Vad gjorde man på rasterna?
Med självklarhet i rösten berättar han:
- Man var ute och spelade fotboll, men man spelade också biljard och pingis. Under min barndom var man ute nästan jämt.

Vilka var dina favoritämnen?
Han svarar kort på frågan:
- Idrott och bild, det var bara fotboll i huvudet på mig, fotboll, fotboll, fotboll! Jag började rita när jag var 2 år, fast nu ritar jag ju inte längre utan nu är det mer målningar och konst.

Hur var det med prov och plugg? Var det mycket?
- Nja, läxor varje vecka, prov några gånger i månaden, ingen större skillnad än vad det är nu. Jag längtar inte tillbaka till skolgången. Livet blir bättre desto äldre man blir, till en viss gräns, säger han och skrattar.

Niklas Bodin reser sig up, dricker upp sitt kaffe och säger att han önskar mig lycka till med intervjun. Tänka sig att det kunde vara så galet under 70- och 80-talet, vem kunde ana det? Men tänker man efter så kanske tiden inte har ändrat mycket ändå.
De galna klädstilarna och häftiga frisyrerna finns fortfarande än idag.

Namn: Lars Magnus Niklas Bodin (soldatnamn)
Smeknamn: Pix
Ålder: Snart 46, född på fredag den 13:e
Bor: Molkom, Lyckoberget
Familj: Sambo, två barn, en varsin, och hela släkten bor i Enköping

Maja Cederqvist